Oj vilket underbart väder
Ja idag skiner solen, det är en smula kallt och våren känns på intågande. Solen värmer otroligt just nu, det märks jättestor skillnad mellan att vara i sol och i skugga. Underbart!
Det har varit en tung vecka med mestadels motgångar. Små motgångar, men tillräckliga för att mitt PMS-humör skall vara i botten.
I onsdags tvättade jag min 40-tvätt i 60 grader, det skiljde ett hack på väljaren, så jag missade att det inte stod 40. Jag tror att en av mina tröjor krympte. I nästa tvätt tvättade jag ett par rosa trosor i min vit-tvätt. Ve och fasa, men det klarade sig. Tur dom inte var röda! Igår var det dags för träning som alltid på torsdagar. När jag kommer dit och drar mitt kort, så fungerar inte kortet. Jaha, årskortet tog slut igår. Snäll som hon var så släppte hon in mig gratis i alla fall, och jag fick köpa mig ett nytt årskort, som jag får överlåta till någon vänlig själ om jag inte blir kvar här nere.
Ångesten över att jag inte vet vad som komma skall är enorm. Blir jag kvar? Får jag jobb? Får jag någon lägenhet? Hur ska jag klara mig om jag inte får något jobb? Vart ska jag ta vägen om jag inte får någon lägenhet? Ska jag ta en lägenhet här nere, även om jag inte vet om jag får jobb? Vart får jag jobb om jag får något? Vill jag vara kvar här, om jag bortser från personerna som bor här? Det tär på mitt humör, och jag går från solstråle till åskmoln på tre röda sekunder, för att i nästa sekund ha gråten i halsen.
Det har varit en tung vecka med mestadels motgångar. Små motgångar, men tillräckliga för att mitt PMS-humör skall vara i botten.
I onsdags tvättade jag min 40-tvätt i 60 grader, det skiljde ett hack på väljaren, så jag missade att det inte stod 40. Jag tror att en av mina tröjor krympte. I nästa tvätt tvättade jag ett par rosa trosor i min vit-tvätt. Ve och fasa, men det klarade sig. Tur dom inte var röda! Igår var det dags för träning som alltid på torsdagar. När jag kommer dit och drar mitt kort, så fungerar inte kortet. Jaha, årskortet tog slut igår. Snäll som hon var så släppte hon in mig gratis i alla fall, och jag fick köpa mig ett nytt årskort, som jag får överlåta till någon vänlig själ om jag inte blir kvar här nere.
Ångesten över att jag inte vet vad som komma skall är enorm. Blir jag kvar? Får jag jobb? Får jag någon lägenhet? Hur ska jag klara mig om jag inte får något jobb? Vart ska jag ta vägen om jag inte får någon lägenhet? Ska jag ta en lägenhet här nere, även om jag inte vet om jag får jobb? Vart får jag jobb om jag får något? Vill jag vara kvar här, om jag bortser från personerna som bor här? Det tär på mitt humör, och jag går från solstråle till åskmoln på tre röda sekunder, för att i nästa sekund ha gråten i halsen.
Kommentarer
Postat av: Frida
Du kanske kan bo hos din kära iallafall tills du hittar nått? Jag förstår paniken.. Hoppas det löser sig :)
Trackback
