"...här kommer alla känslorna på en å samma gång"

Imorgonbitti bär det av mot Göteborg. Nästan allt är packat och klart. Har ångest inför det här, men jag måste ändå göra det någon gång. Fast det känns som om tiden gått alldeles för fort. Alldeles, alldeles för fort. Däremot har jag haft en helt underbar sommar med mina nära och kära. Tror det är den bästa sommaren i mitt liv faktiskt. Tjejerna & jag, med vissa undantag, har blivit så himla tajta. Superkul alltså! "Mor-&-dotter-banden" har också stärkts något så fruktansvärt denna sommar. Och då ska jag flytta. Smartass! När allt är som bäst, då drar man ifrån allt. Men som min bror så snyggt sa "du går ju inte och dör". Haha. Precis. Än finns jag kvar, och inom ramarna för Sverige. Hem kommer jag alltid, och möjligheter till påhälsningar finns också! Och då blir det skoj när man väl träffas igen. OjOjOj! Dessutom blir det en hel jul hemma, som innebär minst två veckor. Det blir en hel sommar nästa sommar som jag kommer vara hemma. Kommer säkert komma hem någonting däremellan också, det gäller bara att planera. Det blir säkert jättebra allting, men jag har separationsångest så det skriker om det. Så mycket som jag har gråtit den här sommaren har jag nog inte gjort någon gång tror jag.

På måndag börjar lilla Ida på Göteborgs Universitet, Sahlgrenska fackulteten. Blivande tandhygienist. Om 3 år är jag klar, önska mig lycka till!

Kommer sakna alla där hemma något så fruktansvärt! Det går inte att beskriva i ord vilken smärta det är att behöva "lämna" allting.