Skogen

Ja, jag älskar att gå promenader i skogen. Tur att det finns ett motionsspår här i Backa som är beläget i skogen. Uppe på ett berg. Ett kämpigt spår. Skitbrant backe uppför - plant en stund - brant backe ned - ännu brantare backe uppför - brant backe nedför. Ingen vila ingen ro. Älskar att höra fåglarna kvittra, och känna alla underbara dofter som skogar erbjuder. Man kan verkligen känna ett lugn. Bästa medicinen! Det får mig dock att sakna stugan. Önskar verkligen att morfar hade behållit den. Man hade njutit ännu mer nu än som barn, eller snarare, man hade njutit på ett annat sätt - ett vuxet sätt.



Nu tänkte jag att det kanske är dags för matlagning. Det bjuds på Idas kyckling i ugn. Den måste upplevas, går dessvärre inte att beskrivas. ;) Under tiden den lagar sig, ska jag göra ett ryck i mitt halvstökiga hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0