One love, one love.

Golåt.

Jag blev så less på mig själv förut. Somnade kring fyra, det klassiska "ska bara vila 10 minuter". Jo just det ja. Jag snoozade även i ca 2 timmars tid. Så vid kvart i sex kravlade jag mig upp med ångest, fast klart, det var ju himla välbehövligt. I alla fall, jag hade haft hela dagen på mig att fixa och dona, plugga och gå en promenad. Men inget blev ju såklart gjort. Och självklart började det regna bara för att jag sköt upp mitt gåande. Såå. Jag snörade faktiskt på mig joggingskorna och gick en promenad i regnet, bara för det. Duktigt!

Höstångesten och "deppen" börjar knacka på min dörr. Jag kommer försöka hålla dörren stängd så gott det går.

Varför alla ups-n-downs?