Träningsvärk

Träningsvärken börjar sakta komma smygande. Men ack så skönt!

Min onsdagkväll var himlans trevlig. Mötte min sötnos på hållplatsen när han kom från jobbet, gick och handlade lite mat och så lagade vi lite middag och bara var :) Fläskfilé och potatis med grönsaker. Väldigt gott var det! Fick ett underbart sms efter vi skiljts åt. Sweeeet :)

Igår hade vi en ledig dag. Den tillbringades ute hos Carolina i Kortedala. Vi satt och skrev på våra fallpresentationer till Änggårdsbacken, och vi har nu bara diskussionerna kvar. Känns himla bra. Vi började även med presentationen i VetMet, samt skrev lite till C-uppsatsen. Blev bjuden på middag också, jag bara ääälskar Carolinas mat :) Sedan stressade (TOKSTRESSADE!!) jag iväg till träning! Hade jag varit två minuter långsammare så hade jag inte hunnit. Gosh. Fin uppvärmning, haha. Var hemma kring 21 igen efter att ha köpt ett nytt månadskort till bussen/vagnarna och en plopp saltlakrits (om ni inte smakat den så tycker jag ni ska göra det! helt fantastiskt god!)



Idag är också en ledig dag (jag hoppas ni förstår att det inte är lediga dagar, utan inläsningstillfällen, men så länge jag slipper åka till skolan, så räknar jag det som ledighet). Klev upp kring 08.20, åt lite frukost och packade träningsväskan. Sedan tog jag mitt pick och pack till Västra Hamngatans Friskis och Svettis och jympade en timme. Har aldrig varit på det Friskis:et, men det var faktiskt helt ok. Lite mindre sal dock, men det gick ju fint ändå! Att träna mellan 10-11 var helt underbart! Sedan mötte jag upp Carolina. Vi hann shoppa lite och sedan tog vi en fika på Centralen. Carro sitter nämligen på ett tåg till STHLM just nu, därav Centralen. Jag vandrade till Systemet efteråt och inhandlade en låda vin. Till min förvåning hade de höjt vinet med 11 kr! Nog för att 11 kr inte är hela världen, men från att ha kostat 128 till 139 kr, så tyckte jag helt plötsligt inte att det är ett kap längre!

Jag har även varit duktig och ringt föreståndaren på förskolan Hagabarn och bokat in ett litet möte med henne på måndag angående Majskroksstudien (vår C-uppsats). Jag har verkligen övervunnit min rädsla för att prata i telefonen med okända människor. Kommer ihåg första gången jag var tvungen att ringa en patient, jag gick och velade i flera timmar som till slut blev dagar och kände mig alldeles totalpuckad när jag lagt på. Alla har vi våra svaga sidor. Jag har heller inte kunnat ringa folk innan när jag haft andra som lyssnar, men nu spelar det ingen roll längre. Otroligt skönt. Jag antar att jag får se det som en vinst. Ett barnsligt beteende som försvunnit :)

Nu hade jag tänkt diska lite och sedan sätta fart med Gerodontologi-frågorna!


Kommentarer
Postat av: Frida

Haha jag är likadan när det gäller att ringa folk man inte känner. Nu har jag lärt mig det. Men gillar ändå att prata utan att någon hör bäst ;)

2009-11-20 @ 17:40:41
URL: http://allgren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0