Jobbiga konstateranden

Av många förväntas jag vara samma person som för två år sedan. Det är frustrerande att inte få vara den man är.

Om inte D försvann, hade det nog sett annorlunda ut.

Dygnet har minst sex timmar för lite. Jag hinner inte göra det jag ska. Jag utnyttjar dessutom inte tiden längre.

Jag ska iväg och fika, trots att jag egentligen inte alls har tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0