Jamen minsann. Jag såg på solnedgången i bilen imorsen klockan 04.30 när pappa skjutsade hem mig. Vackert!

Efter jobbet igår var tanken egentligen för ett tag sedan att jag skulle iväg till Issa på fest. Ändrade planer - utgång med Johanna! Så jag bad mamma köpa en vinare - sagt och gjort - och efter den 13 timmars långa arbetsdagen kom jag hem och svirade om till partyhumöret. Därefter åkte jag hem till Johanna i Bosvedjan (fy tusan vad avis jag är på hennes lägenhet...den är helt underbar!). Vi korkade upp och satt och smuttade på vårt vin och pratade om allt och ingenting, sådär som man bara göör när man träffas sådär! Johanna bjöd på glass (nog en av den godaste glassen jag ätit någon gång...) och surret flödade. Hur som haver så kom vi på att vi kanske ska kolla vad klockan är. Klockan hade då redan hunnit bli 2, så vi kom väl någonstans fram till att en utgång inte var särskilt aktuellt längre. Synd, men det gör inget, det kommer fler gånger. Så surret fortsatte verkligen i ett, tills jag insåg att jag borde höra av mig till pappa för skjuts hem. Klockan var då strax efter fyra. Jag hade kunnat fortsätta hela natten!

Jag tycker det är ett bevis på att man har himla trevligt när man inte ens tar sig in till staden. Jag hade sjukt trevligt, och är inte alls speciellt ledsen över att det inte blev en krogrunda i alla fall. Klockan 5 lämnade jag in flaggan och gick och lade mig, och slocknade på stört.

Är galet trött idag. Farmor och farfar har varit och hälsat på, eftersom pappa fyller år imorgon. Det var himla trevligt :) Har även suttit och klinkat på mitt piano idag. Jag saknar den tiden...

Tack stumpan för en oerhört trevlig och mysig kväll som definitivt bör göras om!