På liv och död

Allt sker inte endast på TV, det sker här och nu, för vem som helst, och det skrämmer mig...

I tisdags hade vi patienter hela dagen, ungefär som vanligt. Under ett av passen märkte jag att Jill (en av våra TH-lärare...) pratade och berömde Shohreh för någonting. Jag uppmärksammande någonting med att Shohreh var snäll, vilken tur och att det var bra. Tänkte inte så mycket mer på det då jag var fullt koncentrerad på min patient. Igår uppdagades det dock att allt handlade om precis På liv och död...Shohreh hade haft en patient som kom till henne för en depuration - tandstensborttagning. Patienten hade varit hos Shohreh innan. Det som skiljde patienten från denna gången och förra gången var att hon inte såg ut att må så bra. Shohreh frågar patienten hur denne mår egentligen, och patienten uppger att det inte är så bra och att denne hade svårt att andas plus ont i hjärtat. Shohreh, som är en underbar människa i alla lägen, tyckte inte att det var så lämpligt att patienten skulle behandlas idag om det inte var bra. Läraren i fråga tyckte dock att det var viktigare att patientens tänder behandlades än att patienten mådde bra. Men efter många om och men både från läraren och från Shohrehs sida huruvida patienten skulle hem eller till sjukhus, så lyckades Shohreh övertala både patient och lärare att det bästa var att patienten skulle uppsöka läkare, då det inte fanns någon hemma hos patienten. Så, Shohreh erbjöd sig att följa med patienten till Sahlgrenska, vilket ligger precis nedanför skolan på ungefär en 5-minuters promenad nedför trappor och allt. (Om ens fem...). Patienten hade på den tiden varit tvungen att sätta sig ned 3 gånger och vila. Väl framme hämtade Shohreh en rullstol till patienten och tillkallade läkare och sjuksystrar snabbt som ögat...

Dagen efter, igår onsdag, fick Shohreh ett samtal från receptionen på skolan. Det visade sig att patienten faktiskt råkat ut för en hjärtattack. Det läskigaste var att hade patienten kommit ca 5 minuter senare till akuten, så hade patienten inte överlevt...

Tack vare Shohreh så lever patienten och mår nu, vad jag förstod det, bra. Tänk om Shohreh inte hade stått på sig? Tänk om patienten hade dött under behandlingen? Tänk om...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0