Idag återvänder jag ned till Göteborg. Som vanligt med blandade känslor!

Gårdagen bestod av massvis med VM, och en runda i skogen. Himlans skönt.

Det värsta med att åka tillbaka är att jag är en katastroftänkare. Jag gör det värre än det egentligen är. "Nu är det sista gången jag gör det här...och det där...och sista natten...osv". Himla jobbigt. Det ska bli så grymt skönt att komma tillbaka till rutinerna, det behövs. Nu är sommaren tyvärr över.

Jag är även väldigt blödig. Som jag sagt innan. Himla jobbigt. Jag önskar jag inte var det. Mammas fel! Det finns verkligen ingenting att vara ledsen över, men det är nog bara omställningen och själva avskedet som är besvärligt... Eller? I alla fall, lämnandet är det värsta! 

Hur jag än vrider och vänder på det, så är resväskan alltid för liten!

Man kan inte vara nöjd jämt! :)

ÅNGEST!