En hopplös anstalt...

Fortsättningen på helgen var underbar. Lördagskvällen spenderades på Cirkus Brazil Jack och jag fick känna mig som 5 år igen. Helt lovely. Mycket trevligt. Sedan blev det tvårätters middag med tända ljus och en flaska rött. GULD!

På söndagen pallrade jag mig iväg och tränade. Jag har kommit på att det inte är bra att gå på nya pass eftersom man aldrig tar i lika mycket som när man varit på passet förut. Sedan var jag även duktig och tvättade. Fast jag hade hellre behövt plugga. Är man inte duktig så säg?

Dagen serverade en halv skoldag, ett Lindex-besök, ett besök hos Polisen där jag fixa pass (återkommer till detta...) och sedan en skön men onyttig kväll hos Carro. Har jag pluggat något? Nej! Behöver jag plugga? JA! Mycket bra ekvation!

Ja, nu återkommer jag till Polisen då. Det är helt hopplöst att göra saker som att fixa pass i Göteborg. För det första har de ju gjort om systemen, så det finns bara 3 passcentraler i Göteborg. Jag åkte till den vid Ullevi, jag tyckte det verkade mest lämpligt. Vid 13.20-tiden satte jag mig med min kölapp och Carro och väntade...Och väntade...Och väntade...13.50 fick jag ställa mig och ta foto, vilket tog mindre än 5 minuter. Det intressanta med det hela är att det var 11 nummer innan mig. Vanligtvis går det rätt fort med tanke på att det finns 12 kassor. Men då hade poliserna såklart lunch. Så de hade två stycken betjäningskassor öppna till klockan nästan var 14. Dessutom så innebär inte 11 lappar nödvändigtvis 11 personer, utan allt som oftast handlar det om 3-4 personer/kölappsnummer. Så istället för att det var 11 personer innan mig så var det säkerligen ett snitt på över 20 personer. SUCK!

Det blir inget pluggat ikväll. Jag tror jag får offra träningen imorgon och plugga istället. Kanske? Jag kom nyss på att jag har en 10-minuters patient-presentation imorgon som jag inte övat på. Vilken tur att jag åtminstone har skrivit den. Jösses. Vår och vänner går inte ihop, för man vill bara göra allt annat än att plugga.