Kan inte mitt liv bara sluta gå i vågor. Den senaste tiden har det varit alldeles för mycket upp och ned. Det går först spikrakt uppåt - innebärande att fallet blir väldigt stort. Fy. Ena stunden är allt kanon, och andra stunden blir det till en katastrof. Kanske självförvållat, kanske inte?

Trots en mycket vit helg, så känner jag mig hur bakis som helst idag. Är sådär konstig i magen som jag brukar vara, jag vet inte om jag har ont, är hungrig eller om jag mår illa. Är allmänt skakig, svettas och fryser om vartannat. Bara det inte är någon magsjuka...

Linn kom förbi igår, och det blev Sex and the city-maraton. Hade trevligt (: Det är en serie värd att se alltså, kan inte förstå hur jag klarat mig utan en sådan serie? En tjejs bästa vän (med sällskap av One Tree Hill och Grey's anatomy...). Lyckopiller utan dess like.

Imorgon är jag ledig, upptäckte jag idag. Det var en trevlig överraskning. Tänkte fylla ut dagen med träning (förmodligen första gången på en månad...) och skall sätta mig och skriva rent Farmakologin.

Ingenting blir som man tänkt sig