Naiv telefonångest 11/11

Har haft 4 timmars (blev inte 6 timmar i alla fall) föreläsning med den tråkigaste föreläsaren jag någonsin haft. Han är så himla monoton! Han pratar i exakt samma tonläge hela tiden! Dessutom pratar han väldigt lågt, och så mumlar han. Det låter som om han rökt 40 cigaretter om dagen i 40 år, eller druckit massa whiskey. Det har han säkerligen inte gjort i och med att han varit inom detta yrke i många många år, men om ni tänker på hur en sådan människa låter och lägger till de andra negativa sakerna, så förstår ni hur otroligt tråkig han är att lyssna på. Ingen action över huvud taget! Vi fick åtminstone gå hem vid 14 idag.

På lunchrasten var jag såklart tvungen att gå ned till studentkliniken och kolla min tidbok. Min patient hade avbokat, vilket jag inte blev så förtjust över. Det skulle innebära att jag skulle bli tvungen att ringa in en patient själv, och dessutom med kort varsel. Tycker heller inte om systemet som är på skolan. Om min patient avbokar och vill ha en ny tid, så får jag ringa upp själv, istället för att de i receptionen bara bokar in honom/henne på en ledig tid jag har. Och dessutom måste jag i stort sett springa ned på kliniken varje dag bara för att kolla så jag inte fått några återbud. Lite dumt system.

Jag gick och handlade lite på Netto efter skolan. Får fixa resten av handlingen imorgon (läs onsdag...). Jag hatar mat, speciellt när jag inte har någon frys! Uppmanar er alla att aldrig skaffa en lägenhet utan frys! Hur tänkte de egentligen? En studentlägenhet utan frys? Studenter om några vill väl handla i storpack och göra massa matlådor? Jaja...

Åter till min rubrik. Jag har verkligen telefonångest. Ångesten blir inte mindre när man måste vara proffsig heller. Helt plötsligt måste jag vara den som säger vad jag vill, presentera mig, få med allt. Det tog säkerligen 2 timmar innan jag ringde och kände mig så någorlunda redo som möjligt. När jag väl lyfte luren och ringde, så svarade ingen. Vilken lättnad! Då kunde jag helt plötsligt ringa nästa patient utan problem. Och det gick ju jättebra, åtminstone lite bra. Höll på att glömma bort att säga vilken tid herrn skulle komma, men det fick jag med till slut ändå. Nybörjare som man är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0