Min brors flickvän tog kort i måndags. (Grattis!!) Jag önskar att det var jag. Drömmer mig tillbaka till min uppkörningsdag, vilken otrolig nervositet och lycka! Och intet att förglömmas - frihetskänslan var total!

Hade uppkörning rätt tidigt på morgonen. Förkörningen var helt katastrofal, och nervositeten steg. När parkeringen vid Vägverkets baksida var gjord, och jag fick höra "Det här gick ju bra, du är godkänd!" kunde jag verkligen inte förstå att det var sant. Inte förrän jag satte mig i en egen bil och körde själv utan att någon satt bredvid. Det är sådan dag man aldrig kommer glömma, och som man önskar att man fick uppleva igen - åtminstone det som skedde efter uppkörningen. Uppkörningen i sig är väl ingenting man längtar tillbaka till.

Det enda som saknas är en egen bil. Fast i den här stan är det ju omöjligt, speciellt för en fattig student, att ha en egen bil. Försäkringarna är skyhöga! Själva körningen är inga problem längre, men pengarna sätter stopp för det.

Göteborgare är av ett helt annat slag än folket hemma. Hemma SKA man ha körkort, det är det första man ser till att pengarna räcker till åt sina barn. Här nere spelar det som ingen roll. Jag tycker det är fel, det hör till allmänbildningen att ha körkort! Det är en inkörsport till samhället, oavsett om man håller med om det eller inte. Dessutom har man lättare att få jobb om man körkort. Däremot skall man inte förkasta den otroliga kollektiv-trafik som ändå finns här, men jag tycker ändå att varje person över 18 år skall inneha ett körkort... Det skall jag åtminstone se till att mina barn har!

A key to your success