Idag är det prick ett år sedan vår älskade Dick försvann. Det är fortfarande lika ofattbart. Ibland hör jag honom. Och ibland sitter man nästan och väntar på att han skall komma förbi med sin bil och tjöta lite. Saknar honom.
Men han levde nog ett underbart liv i alla fall. Han älskade livet! Därför tycker jag det är riktigt orättvist att han inte fick fortsätta leva det livet...

Otroligt glad över att jag fick lära känna dig Dick.
Vet att du sitter och vakar över oss.
Du är nog den där starkast lysande stjärnan på himlen.

Hoppas du har det bra där du är nu.
Jag saknar dig & kommer alltid bära med mig dig.

/ Ida