Ett klokt blogginlägg angående Norrlänningar och deras hälsningar i jämförelse med exempelvis Sthlm & GBG.

Jag minns när jag kom ned till Göteborg för första gången. Allt var så annorlunda i jämförelse med norrland. Där var det hälsningar med handskakningar, kramar, kindpussar från kind till kind - det var människor man inte kände, men ändå så närmande. Det kändes lite mysko. För mig var det jobbigt att se hälsningar på detta vis från min killes sida när han hälsade på sina tjejkompisar genom kindpussar. För mig som aldrig upplevt detta, och än mindre var van det, var det jättejobbigt och kan än idag  tycka att det är jobbigt. Kom igen - det är jag som ska ha pussar inte dom. För er är det så självklart att man hälsar på det viset - det betyder ingenting för er. För mig betyder det mer än bara en hälsning. Jag tycker inte man gör så. Jag blir sotis, och det kan jag stå för. Jag står även för att jag tycker att man inte gör så - åtminstone inte när man själv inte blir presenterad för och åtminstone inte när jag ser på.