Fröken Duktig

I söndags - vilket jag glömt att nämna - var familjen ner till Asia och åt kinamat. Helt suveränt mysigt, och gott! Efter det gick mamma, pappa och jag en skön promenad. Det satt fint.

Idag har jag minsann varit duktig. Nog för att jag alltid är duktig, men idag var jag extra duktig tycker jag.
Började dagen med en skön och avkopplande frukost framför OS. Sedan bar det av till Willys för att handla mat, och därefter Lidl. Sedan ställde jag mig och diskade, och åt sedan lunch. Vid halv fyra - efter att ha tittat på Holm när han kom på en snöplig fjärdeplats - började jag med maten. Kockade till det ordentligt idag. Det blev egengjord potatisgratäng med smak av vitlök och lök. I potatisgratängen lades strimlade kasslerskivor i, salt och peppar och en avslutning med smörstekta, gyllenbruna champinjoner. Allt slängdes ned i en smörjd form och toppades med riven ost och fick sin gyllenbruna avslutning i ugnen. Helt underbart gott. Kvällen avslutades med en kopp kaffe och ett hårt träningspass med mamma.



Jag tycker inte om att läsa på aftonbladet att Sverige floppar i OS. Visst, det har inte uppnått mina förväntningar. Alla medaljhoppen (nästan alla i alla fall) har inte alls lyckats något bra. Men varför gnälla? Varför tycka att Sverige floppar? Varför orka jämföra med de andra nordiska länderna och säga att Sverige är sämst i Norden. Det räcker väl med att man lider med deras misslyckanden (förstå mig rätt) och sedan kan man väl faktiskt anse att de är riktigt bra ändå. Herregud, att Holm hamnar på en fjärdeplats är väl egentligen inte hela världen. Såg ni vilket motstånd han mötte? Guld hade han aldrig tagit ändå. Visst är det tråkigt att hans stora avslutande inte blev som det var tänkt - men herregud, han var i en OS-final, mötte världsmotstånd och gjorde riktigt bra ifrån sig! Ingen av de som kommenterar och fäller dumma kommentarer om att dom är så dåliga för att de inte tar medaljer, ingen av dessa skulle någonsin kunna göra det bättre själv. Inte ens vara i en OS-final, bara det är ju en prestation i sig. Vilka krav och förväntningar det ställs på dessa givna medaljörer. Herregud, dom är inte mer än människor, precis som dig och mig.

Det är bara till att låta bli att deppa ihop, börja peppa till nästa final och ösa gärnet! Att ge upp resulterar aldrig i guld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0